NASA:s månuppdrag på 100 miljarder dollar går ingenstans

Det finns regeringsprojekt som slösar bort pengar, och sedan finns NASA:s Artemis-program.

Mer än ett halvt sekel efter Neil Armstrongs stora steg för mänskligheten var Artemis avsett att landa astronauter tillbaka på månen. Hittills har det spenderat nästan 100 miljarder dollar utan att någon har lyckats lyfta, ändå fortsätter dess komplexitet och skandalösa slöseri att öka.

Nästa amerikanska president bör ompröva programmet i sin helhet. Som någon som starkt respekterar vetenskap och starkt stödjer rymdforskning, ju mer jag har lärt mig om Artemis, desto tydligare har det blivit att det är ett kolossalt slöseri med skattebetalarnas pengar.

Problemen börjar med uppdraget, som är mer politiskt än vetenskapligt. Det finns lite människor kan göra på månen som robotar inte kan. Tekniken har kommit långt sedan 1969, för att uttrycka det milt. Vi behöver inte en annan person på månen för att samla stenar eller ta vetenskapliga mätningar.

Och kostnaderna för att sätta människor på månen - och att planera för deras eventuella räddning, om komplikationer uppstår - är verkligen astronomiska.

För att förstå nivån av slösaktiga utgifter, glöm de 1 miljard dollar i rymddräkter som ännu inte har levererats. Det är småpengar jämfört med raketen, kallad Space…   Launch System.

National Aeronautics and Space Administrations inspektör general uppskattar att programmet hittills har bränt upp 23,8 miljarder dollar.

Varje uppskjutning kommer sannolikt att kosta minst 4 miljarder dollar, fyrdubbla de initiala uppskattningarna.

Detta överstiger privatsektorns kostnader många gånger om, ändå kan det bara skjutas upp ungefär en gång vartannat år och - till skillnad från SpaceX:s raketer - kan det inte återanvändas. Även om Space Launch System är färdigställt, finns det en hake: Det är inte ens tillräckligt kraftfullt för att faktiskt få någon till månen, åtminstone inte i sin nuvarande konfiguration.

Det kommer istället att placera sin kapsel, kallad Orion, i vad som kallas en nära-rektangulär halo-orbit. Här måste kapseln - som, trots att 20 miljarder dollar har satsats på den, för närvarande har en defekt värmesköld - möta upp med ett landningsfarkost, som sedan tar astronauterna till månens yta. Och att få landningsfarkosten i omloppsbana, innan den kan skjutas mot månen för att möta Orion, är i sig en komplex process.